Intervjuserie Bokmässan 2014: Sofia Malmberg "Vi måste sätta bibliotekarien på kartan”

-->

En serie intervjuer med fokus på skolbibliotek och lärande lanseras härmed på Skolbibliotek Västs blogg. För andra året i rad tas tillfället i akt när Bokmässan träffar Göteborg. Centrala profiler på området bjuds in till samtal och diskussion. Aktuella och relevanta punkter behandlas, allt i rask takt. I år med bland annat skolbiblioteksprojekt, bokutgivningar och satsningar på MIK (Medie- och informationskunnighet) som återkommande häftstift på agendan.

Vissa möten och intervjutillfällen sätter sig direkt. Andra ska trilskas och stöka runt o det grövsta. Hur mötet med skolbibliotekarie Sofia Malmberg från Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm ska bedömas utifrån ovanstående är inte helt givet. 

O ena sidan är Sofia Malmberg oerhört tydlig och direkt i sin mission, men då handlar det också närmast om ett upprop - För bibliotekariens rätt att ta plats. För bibliotekarien som medpedagog i dagens mångfacetterade skola. 

O andra sidan är det en krasch utan dess like. Ljudspåret från det första intervjutillfället är bokstavligen raderat. Ingenting av Sofias upprop finns kvar.

Samtidigt... det är mitt i allt det där, på plats under Bokmässan, som trovärdigheten bakom Sofia Malmbergs ord på allvar gör sig gällande. 

En kort signal, sen är allt  återställt. Bibliotekarien ställer upp på nytt. Utan minsta tvekan infinner hon sig och bjuder så för en andra gång, på sin högst personlig berättelse - om sin nya bok utgiven på BTJ Förlag, om sin passion för läroprocessen, om sin stora kärlek till eleven och dess inneboende förmåga att skapa. Bara att njuta och ta lärdom folks - Uppropet sitter precis där det ska. På pränt. För alltid.

Som inledning, ge oss en bra bild av vem Sofia Malmberg är.

Jag är en väldigt driftig bibliotekarie som ser till att det händer. Jag gillar när det är kreativt. När det händer mycket saker på en gång. Saker som gör skillnad.

Du är bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm. Hur ser ditt uppdrag och arbete ut?

Mitt uppdrag är att vara en del av elevernas måluppfyllelse. Att arbeta med pedagogiska projekt i klassrummet. Projekt som integrerar i den ordinarie undervisningen, där jag fungerar som medpedagog till läraren.

Utifrån din och dina kollegors arbetsformer och med ett starkt stöd från BTJ Förlag, föddes en idé om att skriva en bok om ert arbete. Hur kom allt det här till egentligen?

Saken var den att jag inte kände att jag hade någon bibliotekarie jag kunde prata med. De jag pratade med förstod inte riktigt vad jag menade. De jobbade på helt andra sätt. De hade inte kommit dit att de jobbade efter läroplanen på riktigt, där de integrerade sitt arbete i undervisningen. Jag kände att jag hade ett behov av att utbyta tankar kompetensutvecklande tankar och diskutera med någon. Jag ville läsa om det också och började titta runt. Det måste finnas något skrivet om det här, tänkte jag. Men då sa Eva (BTJ Förlag), som blev min förläggare senare, att det inte fanns något skrivet.

”Kanske du vill skriva den boken Sofia?”. Det ville jag naturligtvis.

När du säger ”på riktigt”, vad menar du då?

Att det man gör verkligen spelar roll för elevens måluppfyllelse. Att det som görs av bibliotekarien är med i undervisningen redan från början. Att jag som bibliotekarie är med från start och strukturerar upp lärarnas planering, vad gäller just det projekt som ska göras.

Inga sporadiska punktinsatser med andra ord, utan det ska finnas en ”röd tråd” genom det arbete som görs?

Absolut. Det ska finnas klara kopplingar till läroplanen hela tiden. Läraren ska vara med, för att kunna spinna vidare på det jag säger under lektionen, och använda det senare.

Kommer ni ihåg vad vi pratade om då?

Kommer ni ihåg vad vi gjorde?

Boken heter ”Bibliotekarien som medpedagog”. I fokus står arbetsmetoder och till det - en idébank för läsaren, där avstamp tas i det nya begreppet MIK (medie- och informationskunnighet). Vad är MIK, enligt dig?

Det är ett väldigt stort begrepp och det är ganska nytt. I mina tankar är det nog så, då jag jobbar med informationssökning och källkritik, att det är en ny etikett på just detta.

Vad är då det nya med MIK?

Nu är jag kanske inte rätt person att svara på det, men det är väl en del bitar i detta som är mer övergripande. Det handlar ju i grund och botten om källkritik. Det nya skulle kunna vara att det finns en sammanbindande term, som gör att det blir mer legitimt att arbeta med det här i läroprocessen.

Skolbibliotek Västs årliga pris Malin Koldenius-stipendiet gick 2013 till Barbro Oxstrand i Göteborg. En lärare som gjort en licentiat på Göteborgs Universitet kring just MIK. Underlag för arbetet var framför allt Unescos riktlinjer. Hur närvarande är de för dig i ditt arbete?

Jag har inte Unesco i fokus när jag jobbar, utan för mig är läroplanen i fokus. Sen kan jag bygga vidare på det som finns i Unesco. Jag ställer upp på begreppet som sådant. Men för mig är det läroplanen som gäller, då den är här och nu, för mig och lärarna.

Så läroplanen är det som gäller?

Ja, annars har jag inget existensberättigande i klassrummet. 

Vad är enligt dig essensen i er nya bok?

Essensen i boken är mycket – att vi som bibliotekarier behöver ta plats. Vi behöver visa att vi finns, att vi kan och att vi vill. Det är en sak om jag som bibliotekarie är kompetent. Det är jättebra, men om ingen vet om det så spelar det ingen som helst roll. Jag kan sitta där i biblioteket och klaga, och undra varför de inte kommer och jobbar med mig. Undra vad det är för fel, surna till och bli bitter över det. Eller så gör jag någonting åt det. Jag går till lärarna och säger att det här kan jag. Jag har det här projektet på gång. Jag vill jobba med dig. Vill du jobba med mig?

Att jag syns i alla möjliga pedagogiska sammanhang, för att visa att det här är någonting som är vitalt för mig. Visa att jag kan bidra till undervisningen. Att vi kan ta hjälp av varandra. Att vi kan lyfta ihop våra kompetenser och skapa någonting helt nytt.

I boken lägger du och din kollega kraft på att lägga fram ”entreprenörskapet” för bibliotekarien. Är det vad du talar om nu?

Ja, det kan man säga. För mig är entreprenörskapet två delar.

1. Att eleverna ska ansvara för sin egen läroprocess. De ska känna att det här är angeläget för mig. Det här vill jag jobba med. Där finns jag med som coach och som handledare, men det är eleverna som gör jobbet.

2. I det projekt jag bedriver vill jag att det ska finnas en koppling till någonting. Alldeles för ofta blir det som eleverna ska producera ett papper som hamnar på lärarens kateder. Det rättas och kommer tillbaka. I bästa fall hamnar det i en pärm. Sen glöms det bort.

Det här ska kännas angeläget. Det ska kännas att det är på riktigt. Det ska bli ett material som går att visa upp för kompisar, för släkt… då blir man också mån om att jobba lite extra. Då vill man att det ska bli riktigt bra. Eleven upplever att det spelar roll det som görs.

Blir det något mer än en pappersprodukt på er skola?

När jag är med så blir det väldigt ofta något mer än en pappersprodukt. Det blir någonting som går att visa upp. Ibland innebär det att vi får till ett konkret samarbete med näringslivet, där de delar med sig av sitt kunnande och sin kompetens. Ibland att eleverna skapar film eller arbetar med bloggande.

Om jag utgår ifrån vad boken förespråkar och tillåter mig att lämna ett påstående. Det här är i stort vad många skolbibliotekarier redan gör idag, fast det inte alltid syns under ett samlat namn. Vad säger du då?

Absolut. Det är väldigt många bibliotekarier som gör ett fantastiskt bra jobb, men det syns inte. Man gör vissa delar kanske och man är väldigt bra på vissa delar. Men det syns inte, för man talar inte om att man gör det. Det som görs lyfts inte fram. Återigen, vi måste ta plats. Det här gör jag och jag är kompetent på det här området. Jag är bra på det jag jobbar med. Det måste visas mot skolledning och lärare. Se till att synas i press. Synas i alla möjliga sammanhang. Sätta bibliotekarien på kartan.

Det kan vara väldigt nedslående att lämna ett arbetslagsmöte och känna att det inte går fram. Lärarna köper det i teorin men det händer ingenting. Då gäller det att göra saker på ett annat sätt, inte göra mer av samma om det är fel. Det är här viktigt att tänka nytt.

Som jag har upplevt saken finns det idag en viss oro över att MIK ska konkurrera ut ordinarie skolbiblioteks-verksamhet, liksom skolbibliotekariers yrkesroll i skolan. Existerar enligt dig ett sådant hot, eller får verksamhet och bibliotekarier snarare extra dragkraft i och med nuvarande intåg av MIK i skolans värld?

Det här talar bara till vår fördel. Det är det här vi jobbar med. Det här är vårt kompetensområde, så det är klart att vi hoppar på det här tåget. Det här fungerar mer som extra bitar till vår verksamhet. Jag ser inget som helst hot här.

Bokmässan i år – Du gör och har gjort en hel del nedslag redan, inte minst som föreläsare, vad jag har förstått. Vad har varit roligast hittills?

Det som har varit jätteroligt är att stå där. Sen det som händer efteråt. När man får det där utbytet med kollegor. Reflektioner kring hur man gör med problem. Hur olika problem ska kunna lösas.

Jag hade till exempel en workshop och föreläsning i Axiells regi, där workshopen fokuserade mycket på:

- Hur gör man för att skapa det här projektet?

- Vilka element behövs?

- Hur ser man till att det faktiskt händer?

Den processen tycker jag är oerhört intressant.

Stämmer det att en ny bok är på planeringsstadiet?

Det stämmer. Jag har precis fått kontrakt med mitt förlag för en andra bok. Den första boken handlar om informationssökning och källkritik. Den andra boken kommer att fokusera på biblioteket som social faktor.

Hur kan vi använda sociala engagemang för att skapa intresse för läsande miljöer och för läsande kontext. Läsande förebilder, poetry slam, den typen av saker. Allt för att skapa ett intresse för biblioteket. Det finns så oerhört mycket saker som unga kan välja att göra idag. Saker som inte är biblioteksrelaterade. Varför ska de då välja biblioteket?

Jag frågade i föregående intervju Elin Lucassi från Kungliga Biblioteket om hon verkligen hinner med allt. Dags att fråga dig detsamma – Hur hinner du med?

För att jag tror på att utforska nya saker. Bra saker som kan vara utmaningar för mig som yrkesperson. Saker som jag från början kanske inte har full koll på, men som jag lär mig under resans gång.

Hittar du några utmaningar?

Ja, det gör jag hela tiden. Nya spännande saker. Nya kontakter. Då måste jag tänka lite mer. Vad får de ut av det här? Vad kan de bjussa på - vad kan jag bjussa på? Vad kan vi göra tillsammans?

Slutligen. Dina fritt valda ord riktade till Skolbibliotek Väst-bloggens läsare. Hur låter de?

Vi som bibliotekarier måste ta plats. Vi måste vara kreativa och faktiskt våga vara de som stör. Vi är väldigt rädda för att störa, men det är just det som vi måste göra. Vi måste våga störa och det i alla möjliga sammanhang där lärare inte väntar sig att vi ska finnas. Ställa frågor.

Hur gör du här? Varför tänker du på det här sättet? Skulle vi kunna göra så här istället?

Det finns att göra Sofia.

Alltid. Hur mycket som helst.

Stort tack!

Tack.