lördag 26 september 2009

Man få väl anstränga sig lite!

MÄSSBLOGG 3

I eftersvallet av branschdagarna på årets Bok- och Biblioteksmässa är det, som alltid, vissa tillfällen som etsar sig fast lite extra, även om upphovet till ett bestående intryck, som oftast, är aningens oklart.


För att få de där 10 minuterna av lugn mitt i fredagens mässjobb, med en kopp gratis utställarkaffe i handen, hamnar jag likt förbannat borta vid Biblioteksscenen. En programpunkt, som ändå pågår på scenen, mitt framför mig, blir bara till ett bestående sorl, långt bak i mitt ytterst välfyllda, söndersorlade mässhuvud.

Det tar inte många minuter, så är då ändå ett samtal igång!

Johanna Karlén, IKT-samordnare i framgångskommunen Lund, och vår egen moderator för samtalsserien "Framtidens Skolbiliotek" glider upp vid min sida. Johanna och jag når ännu en gång samstämmighet omkring ämnet för vår samtalsserie. Komplexiteten i att tala om "framtid".

En tid som inte finns...

För när börjar egentligen framtiden?

Nu?

Nej, men Nu.

Nej, nu...

Mmm, ett moment 22 i spin-off, to say the least.


Plötsligt dyker Stefan Påhlsson, journalist och skribent för Skolverket/Kolla Källan upp. Vi tenderar att ses oftare och oftare nu för tiden, till stor glädje för mig ska tilläggas.

Stefans nöjda leende över sitt nyligen inhandlade fynd, som döljs i den lilla tunna påsen han håller i handen, kan inte döljas för varken mig eller Johanna.

Det tar heller inte lång stund förrän en liten tunn bok i röd pärm halas upp ur påsen.

Äntligen har jag hittat ett tryckt exemplar av den här boken, utbrister Stefan. Det är helt fantastiskt. Jag trodde aldrig att jag skulle komma över den. Ja, jag har ju läst den många gånger, men att få tag i den, och i tryckt version...

Varken jag eller Johanna känner till boken sen tidigare, och fastän både författaren och boken, enligt Stefan, är att betrakta som klassisk portugisisk litteratur, kan jag inte minnas att jag ens hört talas om boken. Det retar mig en aning, då jag är en stor beundrare av Lorca, Saramago m.fl från regionen Andalusien/Portugal.

Nej, nej, säger Stefan. Det här är 50 sidor ren poesi, fast skriven som prosa. Det är filosofiskt. Sånt jag gillar...

Men, säger jag. Är inte du tekniknörd, det hör man ju av vissa?

Tekniknörd jag? Nej, jag är ingen tekniknörd. Jag är humanist!

Ett leende sprider sig i gruppen.


Men, fortsätter jag. Hur fick du tag i den där boken nu då, i ett antikvariat, eller?

Nej, du vet... Portugals ambassad har en monter på mässan, så jag gick ju dit. Där fick jag nödvändig information...

Jag kan inte låta bli att låta mig fascineras över den ambitösa nivå som den här bokjakten legat på.

Stefan trycker plötsligt till med följande rappa uttalande:

Man får väl anstränga sig lite ändå. Alltså, det där är ett måste om det ska bli någon nivå på saker och ting. Precis som med inlärning och informationssökning för elever. Man måste ju lära sig att anstränga sig, om man vill nå ett bra resultat, eller hur?

Jag är mållös. Även Johanna är stum av beundran.

Det är ju PRECIS det här Skolbiliotekets roll handlar om, hinner jag tänka.

Det här är vad framtiden handlar om!

Att anstränga sig för att nå fram till det bästa resultat!


Samtalet är över!

Stefan går åt ett håll. Jag slänger min urdrunkna kaffemugg och ger mig iväg mot Skolbiliotek.se. Johanna hänger kvar vid Biblioteksscenen.



Ahh, nu undrar ni naturligtvis vilken bok det då var som Stefan så lyriskt presenterade för mig och Johanna...





Spelar det någon roll egentligen?



/Fredrik Ernerot, Ordförande i Skolbiliotek Väst

Inga kommentarer: